Eva-Marie

Natten till igår (Tisdag) blev en lång o jobbig natt...... Vaknade vid tolv-tiden av att jag hade ett tryck över bröstet som gick vidare ut i ryggen och ner i vänsterarmen, hade inte direkt ont, men det kändes fruktansvärt obehagligt o ja blev mycket rädd..... Försökte hålla mej lugn o tänkte att jag somnar nog om, men det gick inte.... Tankarna snurrade i huvudet.... Vad kan det vara??? Håller jag på att få hjärtinfarkt??? Kommer jag att dö??? Vem ska ta hand om barnen??? Ja, tankarna for fram o tillbaka o tårarna rann..... Jag var så rädd..... Gick upp o vankade fram o tillbaka här i min stoooora lägenhet.... Den är ju inte sååå stor o kändes ännu mindre nu. Gick o la mej igen o försökte slappna av o blundade i hopp om att ja skulle somna en stund till o vakna till att allt var borta, men så blev det ju inte....... När klockan var 6.30 ringde jag jobbet, förstod ju att jag inte kunde jobba, var tvungen att få tag på en tid på vårdcentralen.... När Eva svarade brast allt o ja började stortjuta.... Försökte berätta vad som hänt o hur ja kände och att jag inte kunde jobba, men det förstod hon med.... Ta det lugnt nu Marie, sa hon, o ring läkaren, rådgivningen, akuten, ja vad som helst, sådär kan du inte gå...... När klockan var 8.00 ringde jag vårdcentralen o dom skulle ringa upp vid 9..... Åter igen en väntan.... Trycket över bröstet hade lättat lite nu, men ja var fortfarande rejält rädd för vad det kunde vara..... Klockan blir 9 o vårdcentralen ringer, talar om mina besvär o sköterska säger att ja ska ta mej till akuten så att dom får ta ett EKG på mej o prover....... Skickar iväg ett sms till Maria o berättar vad som hänt o frågar om Esa kan skjutsa upp mej o om hon kan följa med oxå, för ja e så rädd..... Det var inga problem, dom kom o hämtade mig o ja va snabbt på akuten....... Behövde inte sitta o vänta så länge i väntrummet, skönt, kom ganska snabbt in på ett rum o en uska tog EKG o andra prover på mej...... Måste ju säga att det var en han o han var mycket söt..... Själv var man ju jävligt fräsch oxå, hade ju bara slängt på mej kläder för att komma iväg så fort som möjligt o alldeles rödgråten.... Men, men.... dom har nog sett värre saker än så :)
När proverna var tagna började väntan.... suck..... Alltid dessa läkare man ska vänta på.... Tur Maria var med, så man hade nån att prata med under tiden...... Men efter nån timme trillade han in iaf..... Vi pratade lite o han gjorde några tester, sen sa han att allt ser bra ut på proverna o så..... Ingen hjärtinfarkt..... Tack o lov.... Men han kunde inte utesluta kärlkramp, så jag fick medicin för det, lägsta dosen, sen så skulle han skicka remiss så ja skulle få komma o göra ett arbetstest, då får jag cykla samtidigt som dom kollar hur hjärtat arbetar..... Var skönt att få träffa läkaren, har ju känt ett lättare tryck över bröstet lite då o då sen i december, men bara slagit bort tanken på att det kan vara nåt..... Berättade för Esa o Maria att ja gjort så, då säger Esa..... Du leker verkligen med livet som insats..... O det är ju sant, hade ju kunnat vara nåt allvarligt.... Fan så man e..... Det är inget fel på mej, ja e superkvinna o klarar allt, ja behöver ingen hjälp, vill inte vara till besvär..... Man ska nog lyssna lite bättre till sin kropp......
När ja kom hem berättade jag för barnen vad som hänt, dom låg o sov när ja åkte iväg, men sa oxå åt dom att allt var bra o att dom inte behövde oroa sej.... Emil tog det bra, men Simon började tänka o ställa frågor, så vi pratade om det.... Han blev lite orolig o det får man förstå......
Ringde Ronny när jag kom hem med, han ringde när ja satt på akuten o då kunde ja inte prata..... Sa bara, Är på akuten, ringer dej när ja kommer hem...... Så han hade ju haft funderingar han me..... När ja pratat klart med han så lägger jag mig på soffan för att vila, var helt slut.... Då kommer Emil in till mej, sätter sej i min säng o berättar att han precis pratat med farfar...... O han berättade för Emil att Roger har stuckit från behandlingshemmet o när han kommit hem hit så hade han blivit grovt misshandlad..... suck..... Han som gjorde det hade haft av Rogers ben på flera ställen o krossat knäskålen, han måste ju ha hoppat på benet på Roger..... Vilka jävla idioter det finns.......Så nu ligger Roger på sjukhuset o är stelopererad i sitt ben o kommer inte kunna gå på det dom närmaste tre månaderna.... Stackare, tänker på dej Roger..... Farfar o Emil ska hälsa på honom på torsdag, är ledig då så ja följer nog med upp då.... Om ja får.....

Nu ska ja försöka få i mej lite frukost, börjar jobba kl. 12.00

Ha det bra där ute o lyssna till era kroppar//Over And Out