Var har du varit hela mitt liv?!?!?!
Första gången jag såg dig, spred sig en enorm värme i min kropp, och jag bara kände WOW.... Känslan skrämde mig först, men insåg ganska snart att jag har rätt att känna så här, ingen annan får ta den känslan ifrån mig..... Man har alltid fått höra att man ska följa sitt hjärta och det tänker jag göra nu..... Måste få säga som du sa till mig vid ett tillfälle.... Var har du varit hela mitt liv!?!?!?!
Jag föll för dig redan första gången jag la min blick på dig ♥
Ingen kan säga vad som kommer hända, men man får leva här och nu och ta en dag i taget.....
Mår bra nu och det är DIN förtjänst ♥
Jag föll för dig redan första gången jag la min blick på dig ♥
Ingen kan säga vad som kommer hända, men man får leva här och nu och ta en dag i taget.....
Mår bra nu och det är DIN förtjänst ♥
Tomhet är det enda jag känner nu..................
Fan vad jag har blivit dålig på att blogga, förut flöt det på så bra, nu står det bara helt stilla.... Kanske ska sluta tänka på det o låta det vara ett tag, så kanske man blir mer kreativ igen..... Samtidigt finns det så mycket som ja vill skriva om, så mycket att berätta, skulle så gärna vilja få ur mej allt ja går o bär på..... Prata me nån??? hmmmm.... Gjorde ju d, men d straffade sej ju med att personen sprang vidare med allt på en gång, söta vänner man har!!!!! Så skulle ja sätta mej här nu o skriva ner allt så skulle den personen få ännu mer info o springa vidare me d oxå......... Men va fan..... Man e ju stark..... fast kanske inte just nu :(
Allt känns så jävla tungt just nu, utåt e ja glad o skrattar, men innerst inne gråter ja mest hela tiden. Känns som om ja håller på att trasas sönder inifrån o ut, slits i bitar, jobbigt som fan e d, känns som hela världen är emot mej just nu. Tankarna snurrar på i 120 hela tiden, känns som hjärnan aldrig får ta paus, är väl den lilla stunden ja sover som den får ett break.... Jobbet är nog min räddning just nu, är några timmar på dagen man får tänka på annat, men så fort ja går där i från så e d fullt kaos i huvet igen......
Önskar ibland att man kunde skita i allt o bara dra nånstans där man får vara ifred o inte ha en massa måsten runt sej, men var skulle man ta vägen o ja vill ju inte åka ensam, vill ha nån me mej som ja kan lita på till 100% o som ja vet orkar lyssna på mitt dravel, en person som oxå kan få mej på bättre tankar, en person som kan få mej att glömma allt för en stund...... En person som kan hjälpa mej att må bra, för en stund iaf.....
Är så jävla trött på alla frågor som lämnas obesvarade, på alla tårar ja spiller, trött på alla tomma ord o löften, trött på alla svek............................................... Trött på att känna mej så ensam i allt d här........
Finns inget mer att säga just nu, känner mej bara tom, tom, tom.......
Allt känns så jävla tungt just nu, utåt e ja glad o skrattar, men innerst inne gråter ja mest hela tiden. Känns som om ja håller på att trasas sönder inifrån o ut, slits i bitar, jobbigt som fan e d, känns som hela världen är emot mej just nu. Tankarna snurrar på i 120 hela tiden, känns som hjärnan aldrig får ta paus, är väl den lilla stunden ja sover som den får ett break.... Jobbet är nog min räddning just nu, är några timmar på dagen man får tänka på annat, men så fort ja går där i från så e d fullt kaos i huvet igen......
Önskar ibland att man kunde skita i allt o bara dra nånstans där man får vara ifred o inte ha en massa måsten runt sej, men var skulle man ta vägen o ja vill ju inte åka ensam, vill ha nån me mej som ja kan lita på till 100% o som ja vet orkar lyssna på mitt dravel, en person som oxå kan få mej på bättre tankar, en person som kan få mej att glömma allt för en stund...... En person som kan hjälpa mej att må bra, för en stund iaf.....
Är så jävla trött på alla frågor som lämnas obesvarade, på alla tårar ja spiller, trött på alla tomma ord o löften, trött på alla svek............................................... Trött på att känna mej så ensam i allt d här........
Finns inget mer att säga just nu, känner mej bara tom, tom, tom.......
Förtroende, finns inte det längre?????
Jag är en person som måste få ventilera när det händer saker i mitt liv, spelar ingen roll om det är roliga, tråkiga, allvarliga, alldagliga, stora eller små saker...... Vissa saker kan man ventilera med vem som helst, medans dom mer allvarliga o lite mer hemlighetsfulla väljer man att berätta för dom man tror sej kunna lita på, den/dom man tror inte ska prata vidare till någon annan....... Men snacka om uppvaknande man fick idag, man kan fan inte lita på någon... Hädanefter får man hålla allt för sej själv, folk tycker om att sitta o prata/skvallra om allt tydligen..... Finns ju ett o annat man säger i förtroende till folk o man litar på att det stannar mellan oss, men oj vad ja bedrog mej, funkar visst inte så längre..... FÖRTROENDE, finns inte det längre????? O det verkar inte som det spelar någon roll att man säger till folk att dom inte får prata om det, dom gör det iaf, o i vissa lägen ska man inte behöva säga något alls, tycker man känner vad man bör hålla tyst om...... Visst, jag är inte guds bästa barn, har väl sagt något ja me nångång, men ja vet oxå när ja ska va tyst, vissa ämnen är ju känsligare än andra, så e d ju bara..... Men, men.... Hädanefter blir d bara prat om väder o vind me folk, mina hemligheter är bara mina, kommer bli jobbigt, för av erfarenhet vet jag att jag mår bättre av att få prata av mej.......
Då va det över :)
Jaha.... Var börjar man nu då????
Va ju studentfirande i helgen, en hektisk dag, men det gick bra :)
Emil började sin dag kl05.00, då gick han upp för att göra sig i ordning för "champagne frukosten", som för hans del blev "öl frukost" :) Sen var han hemma några timmar innan det var dags att bege sej till skolan. Måste ju bara få säga att han är fin förut min älskling, men när kostymen kom på..... Ja, vad säger man..... STOLT mamma var man :)
9.30 skulle han samlas me d andra i skolan och 14.30 sprang dom ut, glada o rörda om vart annat :)
Självklart var vi där och tog emot honom :) O tårarna trillade på min kind, äntligen var det över för Emil, som varit skoltrött såååå länge...... Kommer lite bilder nu, dom säger mer än ord......
Skylten först......
Stor grattiskram av kompisen Kristian......
Pappa var med o grattade......
Den här bilden säger ganska mycket....... Emils flak :)
Emil o Sebbe........
Här är en bild på Niccos grabb Toni me, han tog ju oxå studenten.......
Efter ett par timmar av flakåkning så var det dags att gå hem till Pia o äta o fika, eftersom Frida oxå tog studenten så hade vi bjudningen hos dom..... Glömde ta bild på maten som var så fint arrangerat :( Men fick iaf bild på tårtorna :)
Skulle ju öppnas presenter med..... Eller kuvert :) Dom ville ju bara ha pengar...... Jag lämnade mitt sällskap en snabbis för att springa upp o presenta Toni oxå, han e ju lixsom min "lilla kille" oxå, så han fick ju inte glömmas bort en dag som denna, även fast ja inte kunde vara hos dom o fira, men blommor, en slant o en lite "flodis" fick han iaf, o så fanns dom i mina tankar under kvällen :)
En slagen hjälte.... hihihihi
Efter att nära o kära fått gratta o äta så bar det av hemmåt, polarna satt ju o väntade på att Emil skulle komma hem så dom fick parta med honom...... Trodde det skulle bli värsta röjarskivan, men faktiskt så var det skapligt lugnt..... Runt 02.00 gick den sista, då blev det lugnt o tyst här o även ja fick krypa till kojs...... Emil gick o la sej innan alla hade gått..... hihihihi...... Han va helt slut :)
GRATTIS TILL ALLA STUDENTER, HOPPAS DET KOMMER GÅ BRA FÖR ER NU NÄR ALLVARET BÖRJAR!!!!!
Va ju studentfirande i helgen, en hektisk dag, men det gick bra :)
Emil började sin dag kl05.00, då gick han upp för att göra sig i ordning för "champagne frukosten", som för hans del blev "öl frukost" :) Sen var han hemma några timmar innan det var dags att bege sej till skolan. Måste ju bara få säga att han är fin förut min älskling, men när kostymen kom på..... Ja, vad säger man..... STOLT mamma var man :)
9.30 skulle han samlas me d andra i skolan och 14.30 sprang dom ut, glada o rörda om vart annat :)
Självklart var vi där och tog emot honom :) O tårarna trillade på min kind, äntligen var det över för Emil, som varit skoltrött såååå länge...... Kommer lite bilder nu, dom säger mer än ord......
Skylten först......
Stor grattiskram av kompisen Kristian......
Pappa var med o grattade......
Den här bilden säger ganska mycket....... Emils flak :)
Emil o Sebbe........
Här är en bild på Niccos grabb Toni me, han tog ju oxå studenten.......
Efter ett par timmar av flakåkning så var det dags att gå hem till Pia o äta o fika, eftersom Frida oxå tog studenten så hade vi bjudningen hos dom..... Glömde ta bild på maten som var så fint arrangerat :( Men fick iaf bild på tårtorna :)
Skulle ju öppnas presenter med..... Eller kuvert :) Dom ville ju bara ha pengar...... Jag lämnade mitt sällskap en snabbis för att springa upp o presenta Toni oxå, han e ju lixsom min "lilla kille" oxå, så han fick ju inte glömmas bort en dag som denna, även fast ja inte kunde vara hos dom o fira, men blommor, en slant o en lite "flodis" fick han iaf, o så fanns dom i mina tankar under kvällen :)
En slagen hjälte.... hihihihi
Efter att nära o kära fått gratta o äta så bar det av hemmåt, polarna satt ju o väntade på att Emil skulle komma hem så dom fick parta med honom...... Trodde det skulle bli värsta röjarskivan, men faktiskt så var det skapligt lugnt..... Runt 02.00 gick den sista, då blev det lugnt o tyst här o även ja fick krypa till kojs...... Emil gick o la sej innan alla hade gått..... hihihihi...... Han va helt slut :)
GRATTIS TILL ALLA STUDENTER, HOPPAS DET KOMMER GÅ BRA FÖR ER NU NÄR ALLVARET BÖRJAR!!!!!
Konfirmation, morsdag och bruten vänskap.....
Då har helgen gått, med både glädjeämnen o tråkigheter.... Men, men... Thats life, är bara att bita ihop o gå vidare även fast d känns som hjärtat ska brista, men tiden läker ju alla sår sägs det..... Så man kan ju hoppas att d gör så även för mej.....
Simon har gått o läst inför konfirmationen sen i november, o i helgen va d så dags för honom att läsa fram. Vi var en liten skara som gick dit för att titta, mormor, Pia, Daniel, morfar, jag och Emil, ja dom närmast sörjande :) Frida skulle oxå ha kommit, men hon blev tvungen att jobba, men Simon blev inte ledsen för det, han förstod..... Kl 14 var det dags.... Mycket folk kom det till kyrkan, även fast gruppen bara var på 12 konfrimander.... Det var jätte fint. Dom sjöng o läste för oss o prästen pratade en del oxå. Den här gången glömde ja iaf inte kameran, som ja gjorde för några veckor sedan när Simon döptes.... Skäms på mej..... Så den här gången fick han bilder o det blev inte så "synd" om honom :)
Efter konfirmationen gick vi hem för att fika o ge presenter..... Pia kunde tyvär inte komma med, hon skulle jobba, så tiden räckte inte till för henna, men vi överlevde ju ändå :)
Av mamma o Pia fick Simon ett silverhalsband med ett kors och en silverring, ringen var aningens för liten, så den ska vi ner o byta idag. Av morfar fick han pengar och av mej o Emil fick han en parfym (Hugo Boss). Simon blev glad o nöjd :) Då va den delen avklarad, nu e d bara d stora "tabernaklet" kvar...... STUDENTEN..... Den är på lördag..... Är ju bara så tråkigt att kommunen slagit ihop så många aktiviteter på en o samma dag, så alla studenter får springa ut inom loppet av en timme..... Tråkigt tycker jag, är ju inte bara en man vill hämta ut o gratulera, det är ju några st, men man hinner ju inte med att vara på tre skolor samtidigt, tyvär..... ja, ja.... Man får gratulera i efterhand sen, dom försvinner väl inte från stan på en gång :) Kan man ju hoppas iaf.....
O så var det morsdag igår..... Syrran, jag och mina barn gick över till mamma med blommor o fikade, var faktiskt riktigt trevligt, syrran fick bryta upp lite tidigare än oss andra pga jobb denna dagen med :)
Innan vi kunde gå till mamma så var det högmässa o nattvard i kyrkan för Simon och fotografering; konfirmationskortet..... Men när det var klart så fick mor besök :) Vi var väl hos mor några timmar, sen började magen knorra, så då va d bara att ta sej hem o fixa lite mat..... Fick bli hemmagjord pastasallad, gott me kall mat när det är så varmt ute.
Det var lite om glädjeämnena i helgen, nu till det tråkiga......
Min bästa vän, sen nästan 20 år tillbaka, har sagt upp våran vänskap pga en flyttstädning som ja inte hjälpte henne med..... Jag förstår om hon är arg och ledsen på mej, d gör ja, men att säga upp en så lång vänskap pga det förstår jag inte..... Trodde våran vänskap var starkare än så o mer värd, men d va den tydligen inte..... Hon har ställt upp mycket för mej genom åren, men man ska inte glömma att ja gjort det samma för henne...... Skulle ingenting säga om ja "svikit" henne gång på gång o att det här va droppen som fick bägaren att rinna över, men så är det inte..... Jag vet att hon hjälpte mej med min senaste flytt o det är jag henne evigt tacksam för, för utan henne o syrran hade d nog inte gått.... Men inte hade ja sagt upp våran vänskap om hon inte hjälpt till..... Hade fått klarat d ändå på ett eller annat sätt.....
Anledningen till att ja inte hjälpte till var att ja själv kände att min tid inte räckte till..... Hade precis kommit hem från jobbet o stog o lagade mat, när hennes sms om hjälp kom..... Ok, maten hade ungarna kunnat fixa själv, men ja skulle tvätta oxå, va liksom den enda tvättiden som fanns innan lördagen när simon skulle konfirmeras..... Visst ja hade kunnat strunta i den med, men då hade vi inte haft nå att ha på oss på lördagen...... Så ja tyckte inte min tid räckte till helt enkelt...... O på fredagen skulle ja ner på stan o fixa presenter o tårtan till Simons dag..... Vet inte riktigt vart ja skulle ha klämt in en flyttstädning me.... men, men.....
Det hände en sak för många år sen mellan oss, som gjorde att vi inte träffades på ett helt år, det var något hon gjorde, tänker inte gå in på detaljer, hon vet själv vad d gäller...... Som sagt, det tog ett år innan vi pratade med varandra igen.... Jag släppte in henne i mitt liv igen, tyckte aldeles för mycket om henne för att bara skita i våran vänskap, jag förlät henne.... Fast hon tycker inte att ja gjort d eftersom ja tog upp det som exempel här om dan...... Men grejen är ju den att man kan förlåta mycket, men för den skullen behöver det inte betyda att man glömt vad vad som hänt..... Glömma o förlåta e ju två skilda saker.....
ja, ja..... Har fått skriva av mej lite nu iaf...... Men det gör fortfarande jävligt ont..... E fan värre att förlora en lång vänskap än att förlora kärleken...... Men det är bara att bita ihop o gå vidare, hon har gjort sitt val o ja vet inte vad ja kan göra för att få henne på andra tankar...... Är inte arg på något sätt, bara jävligt ledsen...... Om du läser detta så önskar ja dej iaf allt gott i livet.......
Kram
Simon har gått o läst inför konfirmationen sen i november, o i helgen va d så dags för honom att läsa fram. Vi var en liten skara som gick dit för att titta, mormor, Pia, Daniel, morfar, jag och Emil, ja dom närmast sörjande :) Frida skulle oxå ha kommit, men hon blev tvungen att jobba, men Simon blev inte ledsen för det, han förstod..... Kl 14 var det dags.... Mycket folk kom det till kyrkan, även fast gruppen bara var på 12 konfrimander.... Det var jätte fint. Dom sjöng o läste för oss o prästen pratade en del oxå. Den här gången glömde ja iaf inte kameran, som ja gjorde för några veckor sedan när Simon döptes.... Skäms på mej..... Så den här gången fick han bilder o det blev inte så "synd" om honom :)
Efter konfirmationen gick vi hem för att fika o ge presenter..... Pia kunde tyvär inte komma med, hon skulle jobba, så tiden räckte inte till för henna, men vi överlevde ju ändå :)
Av mamma o Pia fick Simon ett silverhalsband med ett kors och en silverring, ringen var aningens för liten, så den ska vi ner o byta idag. Av morfar fick han pengar och av mej o Emil fick han en parfym (Hugo Boss). Simon blev glad o nöjd :) Då va den delen avklarad, nu e d bara d stora "tabernaklet" kvar...... STUDENTEN..... Den är på lördag..... Är ju bara så tråkigt att kommunen slagit ihop så många aktiviteter på en o samma dag, så alla studenter får springa ut inom loppet av en timme..... Tråkigt tycker jag, är ju inte bara en man vill hämta ut o gratulera, det är ju några st, men man hinner ju inte med att vara på tre skolor samtidigt, tyvär..... ja, ja.... Man får gratulera i efterhand sen, dom försvinner väl inte från stan på en gång :) Kan man ju hoppas iaf.....
O så var det morsdag igår..... Syrran, jag och mina barn gick över till mamma med blommor o fikade, var faktiskt riktigt trevligt, syrran fick bryta upp lite tidigare än oss andra pga jobb denna dagen med :)
Innan vi kunde gå till mamma så var det högmässa o nattvard i kyrkan för Simon och fotografering; konfirmationskortet..... Men när det var klart så fick mor besök :) Vi var väl hos mor några timmar, sen började magen knorra, så då va d bara att ta sej hem o fixa lite mat..... Fick bli hemmagjord pastasallad, gott me kall mat när det är så varmt ute.
Det var lite om glädjeämnena i helgen, nu till det tråkiga......
Min bästa vän, sen nästan 20 år tillbaka, har sagt upp våran vänskap pga en flyttstädning som ja inte hjälpte henne med..... Jag förstår om hon är arg och ledsen på mej, d gör ja, men att säga upp en så lång vänskap pga det förstår jag inte..... Trodde våran vänskap var starkare än så o mer värd, men d va den tydligen inte..... Hon har ställt upp mycket för mej genom åren, men man ska inte glömma att ja gjort det samma för henne...... Skulle ingenting säga om ja "svikit" henne gång på gång o att det här va droppen som fick bägaren att rinna över, men så är det inte..... Jag vet att hon hjälpte mej med min senaste flytt o det är jag henne evigt tacksam för, för utan henne o syrran hade d nog inte gått.... Men inte hade ja sagt upp våran vänskap om hon inte hjälpt till..... Hade fått klarat d ändå på ett eller annat sätt.....
Anledningen till att ja inte hjälpte till var att ja själv kände att min tid inte räckte till..... Hade precis kommit hem från jobbet o stog o lagade mat, när hennes sms om hjälp kom..... Ok, maten hade ungarna kunnat fixa själv, men ja skulle tvätta oxå, va liksom den enda tvättiden som fanns innan lördagen när simon skulle konfirmeras..... Visst ja hade kunnat strunta i den med, men då hade vi inte haft nå att ha på oss på lördagen...... Så ja tyckte inte min tid räckte till helt enkelt...... O på fredagen skulle ja ner på stan o fixa presenter o tårtan till Simons dag..... Vet inte riktigt vart ja skulle ha klämt in en flyttstädning me.... men, men.....
Det hände en sak för många år sen mellan oss, som gjorde att vi inte träffades på ett helt år, det var något hon gjorde, tänker inte gå in på detaljer, hon vet själv vad d gäller...... Som sagt, det tog ett år innan vi pratade med varandra igen.... Jag släppte in henne i mitt liv igen, tyckte aldeles för mycket om henne för att bara skita i våran vänskap, jag förlät henne.... Fast hon tycker inte att ja gjort d eftersom ja tog upp det som exempel här om dan...... Men grejen är ju den att man kan förlåta mycket, men för den skullen behöver det inte betyda att man glömt vad vad som hänt..... Glömma o förlåta e ju två skilda saker.....
ja, ja..... Har fått skriva av mej lite nu iaf...... Men det gör fortfarande jävligt ont..... E fan värre att förlora en lång vänskap än att förlora kärleken...... Men det är bara att bita ihop o gå vidare, hon har gjort sitt val o ja vet inte vad ja kan göra för att få henne på andra tankar...... Är inte arg på något sätt, bara jävligt ledsen...... Om du läser detta så önskar ja dej iaf allt gott i livet.......
Kram
