Eva-Marie

Då har helgen gått, med både glädjeämnen o tråkigheter.... Men, men... Thats life, är bara att bita ihop o gå vidare även fast d känns som hjärtat ska brista, men tiden läker ju alla sår sägs det..... Så man kan ju hoppas att d gör så även för mej.....

Simon har gått o läst inför konfirmationen sen i november, o i helgen va d så dags för honom att läsa fram. Vi var en liten skara som gick dit för att titta, mormor, Pia, Daniel, morfar, jag och Emil, ja dom närmast sörjande :) Frida skulle oxå ha kommit, men hon blev tvungen att jobba, men Simon blev inte ledsen för det, han förstod..... Kl 14 var det dags.... Mycket folk kom det till kyrkan, även fast gruppen bara var på 12 konfrimander.... Det var jätte fint. Dom sjöng o läste för oss o prästen pratade en del oxå. Den här gången glömde ja iaf inte kameran, som ja gjorde för några veckor sedan när Simon döptes.... Skäms på mej..... Så den här gången fick han bilder o det blev inte så "synd" om honom :)
Efter konfirmationen gick vi hem för att fika o ge presenter..... Pia kunde tyvär inte komma med, hon skulle jobba, så tiden räckte inte till för henna, men vi överlevde ju ändå :)

Av mamma o Pia fick Simon ett silverhalsband med ett kors och en silverring, ringen var aningens för liten, så den ska vi ner o byta idag. Av morfar fick han pengar och av mej o Emil fick han en parfym (Hugo Boss). Simon blev glad o nöjd :) Då va den delen avklarad, nu e d bara d stora "tabernaklet" kvar...... STUDENTEN..... Den är på lördag..... Är ju bara så tråkigt att kommunen slagit ihop så många aktiviteter på en o samma dag, så alla studenter får springa ut inom loppet av en timme..... Tråkigt tycker jag, är ju inte bara en man vill hämta ut o gratulera, det är ju några st, men man hinner ju inte med att vara på tre skolor samtidigt, tyvär..... ja, ja.... Man får gratulera i efterhand sen, dom försvinner väl inte från stan på en gång :) Kan man ju hoppas iaf.....

O så var det morsdag igår..... Syrran, jag och mina barn gick över till mamma med blommor o fikade, var faktiskt riktigt trevligt, syrran fick bryta upp lite tidigare än oss andra pga jobb denna dagen med :)
Innan vi kunde gå till mamma så var det högmässa o nattvard i kyrkan för Simon och fotografering; konfirmationskortet..... Men när det var klart så fick mor besök :) Vi var väl hos mor några timmar, sen började magen knorra, så då va d bara att ta sej hem o fixa lite mat..... Fick bli hemmagjord pastasallad, gott me kall mat när det är så varmt ute.

Det var lite om glädjeämnena i helgen, nu till det tråkiga......

Min bästa vän, sen nästan 20 år tillbaka, har sagt upp våran vänskap pga en flyttstädning som ja inte hjälpte henne med..... Jag förstår om hon är arg och ledsen på mej, d gör ja, men att säga upp en så lång vänskap pga det förstår jag inte..... Trodde våran vänskap var starkare än så o mer värd, men d va den tydligen inte..... Hon har ställt upp mycket för mej genom åren, men man ska inte glömma att ja gjort det samma för henne...... Skulle ingenting säga om ja "svikit" henne gång på gång o att det här va droppen som fick bägaren att rinna över, men så är det inte..... Jag vet att hon hjälpte mej med min senaste flytt o det är jag henne evigt tacksam för, för utan henne o syrran hade d nog inte gått.... Men inte hade ja sagt upp våran vänskap om hon inte hjälpt till..... Hade fått klarat d ändå på ett eller annat sätt.....

Anledningen till att ja inte hjälpte till var att ja själv kände att min tid inte räckte till..... Hade precis kommit hem från jobbet o stog o lagade mat, när hennes sms om hjälp kom..... Ok, maten hade ungarna kunnat fixa själv, men ja skulle tvätta oxå, va liksom den enda tvättiden som fanns innan lördagen när simon skulle konfirmeras..... Visst ja hade kunnat strunta i den med, men då hade vi inte haft nå att ha på oss på lördagen...... Så ja tyckte inte min tid räckte till helt enkelt...... O på fredagen skulle ja ner på stan o fixa presenter o tårtan till Simons dag..... Vet inte riktigt vart ja skulle ha klämt in en flyttstädning me.... men, men.....

Det hände en sak för många år sen mellan oss, som gjorde att vi inte träffades på ett helt år, det var något hon gjorde, tänker inte gå in på detaljer, hon vet själv vad d gäller...... Som sagt, det tog ett år innan vi pratade med varandra igen.... Jag släppte in henne i mitt liv igen, tyckte aldeles för mycket om henne för att bara skita i våran vänskap, jag förlät henne.... Fast hon tycker inte att ja gjort d eftersom ja tog upp det som exempel här om dan...... Men grejen är ju den att man kan förlåta mycket, men för den skullen behöver det inte betyda att man glömt vad vad som hänt..... Glömma o förlåta e ju två skilda saker.....

ja, ja..... Har fått skriva av mej lite nu iaf...... Men det gör fortfarande jävligt ont..... E fan värre att förlora en lång vänskap än att förlora kärleken...... Men det är bara att bita ihop o gå vidare, hon har gjort sitt val o ja vet inte vad ja kan göra för att få henne på andra tankar...... Är inte arg på något sätt, bara jävligt ledsen...... Om du läser detta så önskar ja dej iaf allt gott i livet.......

Kram